1976
VM Formel 1: 
1) Jody Schekter, Sydafrika, Tyrrell.
2) Patric Depailler, Frankrike, Tyrrell.
3) Niki Lauda, Österrike, Ferrari
Schekter och Depailler med sex-hjulingarna Tyrrell P34. Ronnie kom sjua i sin March 761 och Gunnar Nilsson (JPS-Lotus) åkte in i depåmuren och bröt på det andra varvet!
VM Road Racing, 500: 1) Barry Sheen, England, Suzuki. Teuvo Länsivuori, Finland, snabbast med 142,31 km/h.
1977
VM Formel 1: 
1) Jacques Laffite, Frankrike, Ligier-Matra.
2) Jochen Mass, Västtyskland, McLaren-Ford.
3) Carlos Reutemann, Argentina, Ferrari.
Ronnie bröt med sin Tyrrell-Ford på det sjunde varvet med elfel, Gunnar Nilsson bröt på det 64:e varvet när ett hjullager mankerade, han låg då på tionde plats.
VM Road Racing, 500: 1) Barry Sheen, England, Suzuki. Snabbaste varv 144,60 km/h.
1978
På grund av starkt ökade kostnader och svårigheten att skaffa lämpliga sponsorer körs ingen VM-tävling i Road Racing.
VM Formel 1 genomförs dock:
1) Niki Lauda, Österrike, Brabham - satte banans varvrekord 1.24,836 dvs en snittfart på 171.100 km/h, som fortfarande gäller.
2) Ricardo Patrese, Italien, Arrows,
3) Ronnie Peterson, Sverige, Lotus.
Niki vann i "fläktbilen" (Brabham BT46-Alfa Romeo) en kontroversiell seger före Ricardo som fick ovett av en irriterad Ronnie som ansåg sig blivit stängd vid upprepade tillfällen under slutvarven. Keke Rosberg kom in på 15:e plats i en ATS-Ford.
1979-1980
Inga VM-tävlingar, varken Road Racing eller F1, arrangeras på grund av starkt ökade kostnader och svårigheter att hitta starka sponsorer i Sverige, med både Ronnie Peterson och Gunnar Nilsson borta fanns det inga möjligheter att arrangera F1-VM.
.